En promenad i närområdet för att lokalisera mig. Yasmine agerade guide och visade mig till de tre stöttepelarna; gymmet, mataffären och tågstationen. Fixade ett tågkort, handlade mat, pratade med dem på gymmet om hur det funkar där och köpte ett engelskt telefonkort. När jag kom hem och skulle aktivera det visade det sig att det var för gammalt. Så det står på listan av saker att ordna med idag.
Yasmine packade de sista grejerna inför sin resa till Etiopien när all el i lägenheten plötsligt la av. Tre timmar innan hon skulle åka iväg i 10 dagar och lämna mig, det nyinflyttade vraket på egen hand, la strömmen av. Stackarn, vilken ångest hon fick! Vi försökte med det mesta och sprang mellan elskåpet i lägenheten och den under yttertrappan. Till slut ringde vi en elektriker som skulle komma först efter att Yasmine hade åkt. På ett sätt är jag glad att detta hände för jag fick styra över tankarna på detta och gå in i "fixar mood". Yasmine åkte, elektrikern kom och det visade sig vara att vi hade för lite pengar kvar i för att kunna betala elen. HAHAHA Här i England finns lite olika system för olika saker. För att betala elen enligt det gamla systemet som Yasmine fortfarande har, måste man ta med sig ett el-stick till affären och fylla på kredit. Köpa el i affär liksom. När man gjort detta traskar man glatt hem igen och sätter i den lilla el-stickan i mätarboxen och så VIPS så har man el igen. Då vet jag det också. Vet också att det finns fantastiskt trevliga och hjälpsamma elektriker i den här stan.
Sedan blev jag ensam. Med alla mina tankar och funderingar. Jag tackar högre makter för vänner och familj och internet en dag som den igår. Att säga att känslorna åker bergochdalbana är en rejäl underdrift. Just nu mår jag faktiskt riktigt dåligt emellanåt och jag övermannas av rejäla gråtattaker som slår undan fötterna på mig och suger all luft ur mig. Inte för att jag är här. Jag vill och ska vara här nu. Det gäller min yrkesframtid och jag hoppas och tror att praktiken kommer vara så bra som jag fått känslan av att den är. Om den inte är det är det den enda anledningen till att jag skulle "ge upp" det här äventyret. Det som gör mig förtvivlad är att mitt skyddsnät är långt borta och att den största stöttepelaren och jag går en osäker framtid till mötes.
Det senaste halvåret har jag försatt mig i prövande situationer, utmanat mig själv på flera plan och lärt mig både det ena och det tredje om vem jag är. Att flytta till London och lämna livet hemma vind för våg är en fortsättning på det inslagna spåret. Det är viktigt för mig att göra det just nu. Jag behöver den här tiden. Många saker är osäkra och ligger tryggt dolda i "framtiden". En sak vet jag dock säkert och det är vad jag känner, önskar och hoppas på och jag kommer att jobba stenhårt för att det ska bli så också.
Nu är det frukost som gäller. En dusch och sen ut och fixa telefon och sedan försöka hitta in till jobbet. I morgon ska jag vara redo!
